En fiatvaluta är en valuta som ges ut av en stat och där ingen annan tillgång, exempelvis guld, är kopplad till valutans värde. Värdet på valutan bestäms sonika av det utgivande landets invånare och utländska ägare av valutan. Staten som äger rätt att trycka valutan gör sitt bästa för att uppehålla värdet genom olika finansiella verktyg, som oftast hanteras av en centralbank. Målet är inte att uppehålla värdet på valutan fullt ut, utan att värdet på valutan ska minska med någon procent per år. Detta kallas för inflationsmål. Många centralbanker förvarar stora mängder guld, så även om det inte finns en direkt koppling mellan landets valuta och guld, finns guld ofta som en underliggande tillgång. Genom åren har fiatvalutor kommit och gått och den genomsnittliga livslängden på en fiatvaluta är 27 år. Här följer exempel på några fiatvalutor som fått se sitt värde fallera genom historien.

Den romerska dinaren fick under sin livstid se sitt värde skjutas i sank. Vid sin lansering bestod mynten av 100% silver. I takt med att den romerska ekonomin gick allt knackigare,  mycket på grund av minskade skatteintäkter och ökande kostnader för militär, bestämde man sig för att stimulera ekonomin genom späda ut mynten. 300 år från Roms grundande bestod mynten av 60% silver och 300 år efter kristus bestod de av 5% silver. Vid tidpunkten för Roms fall bestod ett mynt av 0,02% silver. 

1914 frigjordes den tyska marken från sin tidigare guldmyntfot. Detta gjordes för att ge den tyska staten möjligheten att öka sina utgifter inför första världskriget. När första världskriget var över såg man ett stort behov att bygga upp landet och man lät således sedelpressen trycka nya pengar i allt intensivare tempo. Innan kriget var den högsta valören i den tyska ekonomin 1000 mark, 1922 kom 10 000 mark-sedeln, följd av 100 000 och 10 miljoners-mark i februari 1923. I juli 1923 kom 50miljoners-sedlar och i september 10 miljarders sedlar. Värst ställt var det i Oktober 1923 då man noterade en inflation på 29 500% och man lanserade 100biljoners sedlar.

Världens äldsta valuta är det brittiska pundet som infördes 1697. Pundet har tillskillnad från många andra fiatvalutor inte blivit värdelös, men i förhållande till sitt ursprungsvärde finns det ändå tämligen goda skäl att kalla värdeutvecklingen för ett fiasko. Ett pundmynt bestod 1697 av 12 oz silver och idag får man betala nästan 18,5 pund för ett enda oz, vilket gör att dagens kurs motsvarar 0,5% av ursprungsvärdet. 

En gemensam nämnare för många valutor tycks alltså vara att de grundar sitt förtroende på att de består av ädelmetaller. Den utgivande staten expanderar därefter penningmängden för att stimulera ekonomin. Detta fungerar, till en början, då det grundläggande förtroendet ej är rubbat. Om du var soldat i antika rom, så hade du antagligen andra huvudbryn som ledde din uppmärksamhet från att notera att din veckolön numera bestod av 95% silver, istället för förra veckans 100%. 

Tids nog märker dock allt fler att samma antal mynt inte längre ger motsvarande mängd varor som det gjorde tidigare. I vissa fall sker denna utveckling över hundratals år, i andra fall kan det ske över några veckor.